Finansiering av vårt byggda kulturarv

2 02 2012

Ingela Pålsson-Skarin, arkitekt och forskare i byggnadsvård vid Lunds tekniska högskola, har i en ny avhandling granskat hur åtta olika länder finansierar sina restaureringsprojekt. Hon har också tagit fram en finansieringsmodell för det byggda kulturarvet.

Det har aldrig funnits så många omistliga kulturbyggnader som det gör i dag. Men vad är det som avgör om vi bevarar eller river?

För att säkra byggt kulturarv måste pengar finnas för att tillgodose ett kontinuerligt underhåll. Byggnader med stabilt värde blir renoverade, men värdet i själva byggnaden, eller tolkningen av vad som utgör värdet, kan variera över tid.

Finansiärers drivkrafter, liksom kulturarvsfinansieringens mekanismer, är antingen emotionella eller finansiella, men i Sverige är drivkrafterna inom kulturarvsekonomin svaga.

I Sverige har staten monopol på kulturarvsfinansieringen; ideella och privata initiativ är nästan obefintliga. Donationer till renoveringar är skattebelagda och inte avdragsgilla. I övriga länder i studien strävar man efter en samverkan mellan statlig och privat finansiering.

Läs mer i avhandlingen ”A finance model for the built cultural heritage – Proposals for improvements of future heritage economics” som Ingela Pålsson-Skarin försvarade i december 2011. Den finns i fulltext (pdf) hos LTH.

Källa: Stelbent finansiering utarmar svenskt kulturarv (Lunds tekniska högskola 2/2)


Åtgärder

Information




%d bloggare gillar detta: