Rivningen av Aspuddsbadet

7 12 2009

I morse började rivningen av det kulturhistoriskt intressanta Aspuddsbadet i södra Stockholm. Ett 50-tal personer samlades för att protestera mot rivningen. Polisen var på plats med avspärrningar. Det rapporterar bland andra SVT ABC, SR P4 Stockholm och DN.

Tidigare i höst har aktionsgruppen Rädda Aspuddsbadet ockuperat huset för att stoppa rivningen. Efter 57 dagar, den 25 november, avbröt polisen ockupationen.

Badet byggdes 1919 för arbetarfamiljer som inte hade bad hemma. Läs mer om Aspuddsbadet på badets webbplats och på aktionsgruppens webbplats, facebookgrupp och blogg. Se även ett inlägg från mars 2008 på Byggnadsvårdsbloggen i samband med att kampanjen för Aspuddsbadet startade.

Annonser

Åtgärder

Information

One response

7 12 2009
Fredrik

Rivningen påbörjades innan tiden för överklagandet av rivningslovet gått ut. Det måste betecknas som omoraliskt av en kommun, som enligt kommunallagen ska skydda kommunmedlemmarnas intressen att handla på det här sättet. Dessutom ligger flera överklaganden inne i rättsapparaten. När detta skrivs finns minst ett överklagande till länsstyrelsen och ett som överklagats till kammarrätten. Den överklagande badhusföreningen, som drivit badet sedan 1986, anses i lagens mening inte vara sakägare i frågan då kommunen sagt upp dem som hyresgäster.

Idet här fallet kan man också se brister i plan och bygglagens tolkning när det gäler rätten att vara sakägare. Kommunen har dribblat bort alla möjligheter för någon att överklaga rivningslovet, då de själva är både fastighetsägare, lovprövare och egentligen även ska bevaka de antikvariska värdena

I överklagan till kammarrätten understryks dessa brister:

Av förarbetena till 8 kap. 16 § PBL (prop. 1985/86:1 s. 288-289) framgår att syftet med rivningsreglerna är att de skall kunna fungera som ett komplement till byggnadsminnesförklaring enligt byggnadsminneslagen och ge kommunerna
vidgade möjligheter att bevara bebyggelse. En förutsättning för den genom PBL införda permanenta regleringen i motsats till den tidigare byggnadslagstiftningens tidsbegränsade rivningsförbud (35 § byggnadslagen, 1947:385) var att fastighetsägaren i vissa fall skulle få rätt till ersättning för den skada han orsakades genom ett rivningsförbud. Sådan ersättning skall enligt 14 kap. 8 § PBL utges av kommunen.
Bestämmelserna i 8 kap. 16 § 3. PBL får mot denna bakgrund ses som en möjlighet att låta de allmänna intressena av att bevara kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse väga tyngre än fastighetsägarens intresse av att använda fastigheten på det från hans synpunkt mest rationella sättet. Det är i vanliga fall kommunen som vid lovgivning bevakar de allmänna intressena. Eftersom det i detta fall är kommunen som både är fastighetsägare och lovprövare kan de knappast bevaka de allmänna intressena. Vi vill därför även i rättsäkerhetens namn hävda rätten att överklaga som bevakare av de allmänna intressena.”




%d bloggare gillar detta: