Kommentarer till Ny rivningsvåg i Stockholm

Av: Antonia

Antonia — Wed, 19 Aug 2009 08:37:43 +0000

Nej det menar jag inte, men då höghus syns mer så borde det tänkas igenom bättre. När det visas planer på hur de skulle se ut, väljs till slut det mest fantasifattiga, som 70-talets öststater skulle ha kunnat gjort det bättre. Men det skulle inte heller skada om man använde fantasi och sunt förnuft när man skapar ett ny miljö för boende. Ofta ser ut som ghetto, har ingen statskänsla.
Jag skulle nog inte bo i Hammarbysjöstad heller. Den är lite finare en nån annan förort, men byggdes med samma principer. Känns inte som en stad.

Av: Theodor Adolfsson

Theodor Adolfsson — Wed, 12 Aug 2009 21:28:22 +0000

Grumpy Old Geezer: Det finns inte nödvändigtvis något komiskt i det. I staden måste dock antilevnadsstadsmässiga delar finnas kvar i ganska begränsad del om man ska kunna ha en levande stad, förutsatt att man beslutar sig för att ha en levande stad.

Antonia: Det blir nog tyvärr fallet. Men menar du att låghus skulle ha högre arkitektonisk kvalitet än höghus? Själv tycker jag att båda har lika usel kvalitet.

Av: Antonia

Antonia — Mon, 10 Aug 2009 19:12:06 +0000

Och den nya kontorsbyggnad kommer säkerligen bli lika fullt som man bygger för övrigt när det ska bli höghus. Utan total fantasi.

Av: Grumpy Old Geezer

Grumpy Old Geezer — Mon, 25 May 2009 05:30:39 +0000

Vari ligger det komiska att vilja bevara typiska exempel av god kvalitet från alla epoker och ismer? Vore trist om det om det inte fanns kvar några exempel på vad modernismen ansåg vara god arkitektur och stadsplanering oavsett vad man anser om modernistisk arkitektur och stadsplanering.

Man kan ju fråga sig vad som innebär den största förvanskningen av en byggnad, att lägga till en stilfrämmande markis eller att göra om den till en grushög … Kan ens en jurist tycka att det finns rim och reson i dylik lagstiftning?

Av: Theodor Adolfsson

Theodor Adolfsson — Sun, 24 May 2009 16:27:59 +0000

Att kalla det en rivningsvåg är verkligen överdrivet. Dock håller jag med om att vissa av husen borde bevaras, som Norra station, kapellet och ridskolan. Andra är dock självklara att riva, som till exempel Slussen, eftersom stora delar av den faller sönder av sig själv och den är en gräslig plats anpassad för en total utplåning av innerstaden som skulle ersättas med motorvägar och gles bebyggelse. Dock han allt detta som tur är inte genomföras, även om man kom en bra bit på vägen och förstörde stora delar av innerstaden.

Det blir komiskt när folk försvarar modernistiska verk på samma sätt som man försvarar det som modernismen var ute efter att förstöra – den klassiska staden och den arkitektur som uppfattas som vacker. Det mesta som byggts mellan ca 1930 och 1980 har byggts med det uttalade målet att slå sönder samband i staden och ta avstånd från naivt vacker arkitektur. Det senare målet finns i ofta kvar fortfarande, åtminstone från arkitekternas sida, medan medan det förra har lämnats av de flesta stadsbyggnadsmänniskorna och även av politiker, men där mest i teorin.

Elisabet Andersson är en konservativ kraft i stadsbyggnadsfrågor och har skrivit en rad vinklade artiklar om Stockholm.