Byggnadsvårdsbloggen har tidigare skrivit om varumärket Falu Rödfärg. Inlägget handlade om att företaget vill stärka varumärket genom att begränsa tillverkningen. Men vilka konsekvenser får detta?
Per Zackrisson, från Svensk byggtradition och Byggnadsvård Qvarnarp, befarar att rödfärgen vanäras. Så här skriver han:
Stora Enso har beslutat att Falu Rödfärg ska vara en exklusiv färg. I den andan tillåter man bara en tillverkare och har på några år fördubblat priset. Detta har fört med sig att andra tillverkare använder ett syntetiskt järnoxidpigment som har för mig ett okänt långtidsresultat.
Resultatet blir att antingen tar den syntetiska färgen över huvuddelen av marknaden (på grund av priset) eller så råkar rödfärgen ut för vanära. I båda fallen tappar Sverige en av våra starkaste och mest långlivade produkter och varumärken.
Falu Rödfärg är en mycket stark traditionsbärare i den svenska landsbygden. Förändringen sker sannolikt utan att allmänheten märker något de närmaste åren. Den röd-vita stugan kommer nog att finnas i många år än, men vad består den röda färgen av för pigment och bindemedel?
Bilden visar ett av Stockholms kulturhus, en stuga på Mäster Pers gränd, Vita bergen. Foto: Stadsholmen
Det förekommer en mängd felaktigheter i frågan om slamfärger dess kvalitet och historia.
Svartprickigheten tex är ett problem som hör hemma från 1980-talet och framåt och i Faluns fall förmodligen kan knytas till att man reducerat koktiden till närmast enbart uppvärmning.
Bruksbalken som pytsar i 20% linolja i sin slamfärg säljer ju inte slamfärg utan en hybrid som uppenbart inte funkar. Man kan max blanda i 8% men det finns egentligen ingen anledning att ha i linolja överhuvudtaget.
Se även inlägget om linolja eller inte i Falu rödfärg hos bloggen Byggnadsvårdsnytt.